sannusjka

Ok, nu kommer resfebern. När allt är klart och klockan tickar mot midnatt och jag börjar bli skitnervös. Tänk om-scenarion i huvudet. Mest av allt tänker jag på pappa, på hans närvaro efter en lång tid av frånvaro. Det blir tufft, känslomässigt, att göra det här. Gräva djupare i gamla, nästan läkta, sår, grubbla under arton timmars flygresa och lyssna på Un Senso (haha). Jag är mest rädd för att bli asocial, få migrän eller något annat gå-in-i-väggen-syndrom - men jag antar att det finns en medicinsk lösning på det mesta där borta i staterna. David känner säkert någon massör/astro-psychologist som kan rycka in. Lite rädd är jag också för amerikanerna, deras vita leenden, ni vet, backstabber-leenden. Det tänker jag på nu, när väskan är packad. Utöver det blir allt säkert tipp-topp. Vi ses på andra sidan Atlanten.