sannusjka

Att fira midsommar när kroppen är på bristningsgränsen av pms och kärleksnoja är kanske inte så lyckat. Jag började grina redan i bilen när radion spelade nån Cornelislåt med skrattande ungar, gömde mig bakom solglasögon när mamma höll blicken på vägen. Det var pappas födelsedag och jag märkte hur ansträngd hon var, hela grejen att åka ut till min mormor. Det är inte samma sak längre, utan Lasse, sa hon när vi parkerade bilen under ett äppelträd och såg hur förfallen tomten är nu när han är borta och mormor är så gammal att hon bara vill sova. But life goes on och vi lagade lunch (eller ja, hon lagade lunch och jag satt nere på bryggan i vanlig ordning och doppade fötterna i vattnet) och mormor var lockig i håret, jag berättade om min resa och sen fick jag tvåhundra kronor att spara till sämre tider. Sedan åkte jag till Nyckelviken och dansade runt stången med Julia L och åt middag i hennes mammas fantastiska hus som ligger i en slätt, vid vattnet. Jag ringde till A som är i Skärgården och kände mig som någon karaktär ur Karin Ströms låtar, kanske hon som går omkring med ett blåmärke runt hjärtat. I morse vaknade jag vid halv sex, liksom kastade mig upp ur en mardröm, jag minns varenda detalj och är ganska övertygad om att allt är sant.

PS. Engelsmannen skickar sms: "Hi hot lips, what you up to?"