sannusjka

Spenderade söndagen vid Alviks strand och på Drottningholm. Vattnet glittrade och vi låg i skuggan på ett lakan. Alla runt oss var gravida och omringade av barn och jag slogs av tanken på en egen familj, hur det skulle kunna vara. Fredrik muttrade något om "känner du några i din krets som är gifta och har barn, och om du gör det, är de lyckliga?". Nej, de flesta lever som jag, planlöst. Det verkar närmast tabubelagt att önska sig en familj, en fast punkt. Från lakanet tittade jag på de små konstellationerna och kunde känna deras kärleksfulla atmosfär. Ett liv med mjuka kanter. Ett skyddsnät att falla mot.