pretty in pink
Varje dag måste man bära upp sin kropp. Gärna räta lite extra på ryggen. Sedan sitter man på tunnelbanan och kämpar emot frestelsen att bara säcka ihop, liksom implodera. Och den här ondskan som kommer till en ibland i kollektivtrafiken - framför mig på pendeln satt en tjej och försökte laga sin väska gjord av rosa pärlor, kanske det fulaste jag någonsin sett, jag ville luta mig fram, sådär i förbifarten och liksom: det är ingen idé, lägg ner, let it go. Kanske hjälpa henne att släppa ut väskan genom fönstret (om de går att öppna?) och förhoppningsvis hinna se de rosa pärlorna bli till konfetti.
För övrigt så började jag på riktigt grina till det här igår.
Kommentarer:
Trackback