sannusjka

Det var nära att jag vände i dörren till vårdcentralen. Men jag tog mig samman, tänkte att sjukhus inte kan vara förknippat med trauma för resten av livet. Satt länge i kö för att göra mitt cellprov. Gravida kvinnor läste veckotidningar, deras redan födda ungar krälade omkring på golvet med ansiktena fulla av frukostmat. Jag stirrade på kvinnornas svullna ballonger till kroppar och hade ingen önskan att en dag sitta på samma plats. Barmorskan var kortväxt och rar, jag motstod impulsen att lägga huvudet mot hennes varma barm och gråta en skvätt -
känslan att själv få vara ett barn för en stund.
Jag berättade om mitt illamående och hon gav rådet att göra ännu ett gravtest. Hon frågade hur mitt liv ser ut och vad jag och min pojkvän skulle göra om det visar sig att jag väntar barn. Jag tänkte på ballongerna i väntrummet...