transparens

Det är kväll. Jag har randomly fått in 96.2 på min radio, en station som spelar blues och swing, presentatörens varma röst gör mig lugn där jag ligger på min randiga madrass, utplacerad på parketten. Läser en bok om att skriva (Skrivboken av Siv Strömquist) som innehåller konkreta råd i allt från hur man kommer igång, till interpunktion och förkortningsregler. Där finns en rolig illustration om skrivandets våndor; hur man sätter sig till rätta för att sedan ta några tag med dammsugaren, tvätta strumpor i handfatet (precis vad jag gör i skrivande stund), gå på toaletten, äta, rastlöst vandra omkring i lägenheten... Jag försöker göra tidslinjer, mind maps, färgkoder - allt för att sortera "stoffet" som Siv så fint kallar det. Känner mig som en kartritare, snarare än en berättare. Form och funktion framför innehåll.

I dag har jag träffat Zhenja och Sasja. Pratat knagglig engelska och druckit mjölkblaskigt kaffe för 30 kronor på Café Edenborg. Fått en rysk film i present med ett tillhörande handskrivet kort. Jag såg mig själv i speglarna som dominerar väggarna på caféet. Alldeles vit, färglös, livlös! Transparent. Kände hur ryggen sjönk. Följde med Sasja till Högdalen för att hjälpa honom med diverse, vi pratar inte mycket utan går tysta sida vid sida, liksom invaggade i det som varit och som vi vet aldrig kommer bli igen. Pratar aldrig om framtiden. Jag vet ingenting om hans nya relation, han vet ingenting om min. Precis som jag knappt vet något om A:s tidigare kärleksliv, men vill veta allt om hans framtida... Det är ur detta en förälskelse föds, löften om framtiden, löften om minnen man kommer att få. Jag såg spår av Sasjas framtid i lägenheten - ett randigt tjejlinne på kroken i badrummet och tog på mig rollen som tillfällig turist i hans liv. Blinkade åt hans far som står inramad på en hylla, och kortet från min egen fars begravning på en annan. Döden känns inte verklig, även där är jag en turist. Från Högdalen till Enskede. Mamma hade lagat gulasch. Vaniljglass med kolasås. Efter middagen la jag mig i hennes säng framför tv:n och zappade mellan Top Model och en dokumentär om tatuerare i LA. Mamma var sällskapssjuk och drog av mig strumporna, som hon gjort sedan jag var liten och som alltid får mig att skrika. Hon älskar mina fötter...


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback