rör inte min kompis
Och jag var på Berns med mina vänner, mina tjejvänner, och jag har saknat den gemenskapen länge, förtroligheterna. Killar kan vara så raka och kantiga ibland, man nästan skär sig på dem och tvingas ta flykten till sina tjejer som ger konstgjord andning. Med tjejer delar man allt. Särskilt om man bott tillsammans i tonåren och gått igenom alla "första gången". Man vet allt om menscykler, rädslor, drömmar, favoritparfymer. Jag kom hem till Julia efter en heldag ute på Biskops Arnö - författaruppläsningar, korv och vitt vin i plastmugg. Vädret växlade och jag hade för lite kläder, var som ett asplöv hos henne, drack misosoppa och rullade in mig i en neongrön filt. Vi gick in i hennes rum och pratade, bara hon och jag och jag kände lite som killarna i en av slutscenerna i Supersugen: att jag älskar min kompis och vill att alla ska veta det. Men sedan blev det schlager, popcorn och rosé och på Berns var volymen för hög och jag fick inte chansen att säga allt det där. Hon hann före och min röst var för tunn för att svara och sedan åkte jag hem till A.
Kommentarer:
Postat av: Annelie
Vad fint skrivet! Hon vet nog allt det där, och om inte annat läser hon det säkert nu.
Postat av: Sanna
Ja, men jag ska säga det out loud också.
Postat av: ljuvlia
Nej, Sanna, nu blir jag tårögd. Det var den finaste kärleksförklaringen jag någonsin fått. Massa kärlek till min bästa tjej!
Postat av: sanna
ljuvlia: inga tårar!
Postat av: balenciaga
Vi gick in i hennes rum och pratade, bara hon och jag och jag kände lite som killarna i en av slutscenerna
Trackback