emfas
Dagen då allt gör ont. Tänker på de döda. Ont i själen.
backlash
Man söker efter konst- och fotobloggar på bloggportalen.se och får upp bilder på väskor och dagens outfit. Snabbaste sättet till total hjärndöd.
bridezilla
Anastelle friade till sin kille i dagens Metro. Kanske är 2008 ett bröllopsår. Har aldrig tänkt i dessa banor förr, men vem vet, vindar vänder.
återkommande
Jag är bra på ansikten, minns majoriteten av de jag träffat eller uppmärksammat i exempelvis kollektivtrafiken. Sedan dyker dessa ansikten upp i huvudet, titt som tätt. Mannen vid Bahnhof Zoo som rev ut sidorna i en bok och stoppade dem i innerfickan. Eller han på perrongen häromdagen, som åt en Piggelin i snöstormen -
jag och werther
Det talas om brustna hjärtan på radion. Deniz Merdol avslutade med: Jag har hellre ett brustet hjärta än att aldrig ha älskat, och jag har älskat stenhårt. Ja, hellre bruten än i skyddad verkstad. Men aj aj, ont. Minns att jag låg som i koma när den jag var kär i gjorde slut, en höst 1999. Hellre Die Leiden des jungen Werther än Hollywoodending?
junebug
Jag tränade bodypump. Insåg halvvägs in i passet att jag ville dra, men detta var en fysisk omöjlighet. Benen skakade som Bambi på isen. Jag höll ut och idag kan jag inte gå i trappor... Såg en fin film när jag kom hem: Junebug. Pratade med Fredrik som kommit hem från Aten och A som tittade på fotboll. Drömde att det låg tre finska fyllon och sov i min säng och fann en tröst i det.
menage à trois
Min brors exfru brukade berätta om sin ungdom för mig när jag besökte dem i London. Hon är född på Korsika, uppvuxen i Paris. Hon visade mig ett gulnat fotografi från en strand där hon går hand i hand med två mörka pojkar, hennes första pojkvänner. Väldigt Jules et Jim (eller som bilden visar: Y tu mama tambien!) över den historien. De brukade hålla till i baksätet av en gammal bil som stod vid stranden, skymd av ett buskage. Strax innan hon och min bror separerade tog hon ett banklån och köpte dyra designkläder, jag minns påsarna som trängdes på heltäckningsmattan i rummet jag sov i. Något kvarter därifrån bodde en seriemördare som gillade att steka sina offers hjärnsubstans. Han sitter i fängelse nu.
bästa webshopen
I dag beställda böcker på adlibris.com:
Någon sorts extas av Johan Kinde
Timmen mellan hund och varg av Silke Scheuermann
S som i syster av Nina Wähä
Någon sorts extas av Johan Kinde
Timmen mellan hund och varg av Silke Scheuermann
S som i syster av Nina Wähä
Seppo
Anna fyller år idag så jag besökte hennes ateljé. Läste lite Markis de Sade och pratade (det förekom en del fånleenden, ja). En professor hade hackat ner hennes kukornament för att ett gäng japanska utbytesstudenter skulle ha vernissage. Så dumt. Ute var det iskallt och jag promenerade över bron till Gamla Stan. En finsk fyllgubbe började skrika efter mig.
- Tjejen! Varför så bråttom?
Han småsprang bakom mig med telefon i ena näven och spritflaskan i andra.
- Om du inte ser upp kommer livet att knulla dig! Man måste göra motstånd! Vässa tänderna! Min fru är en kärring..
Jag raskade på och hytte lite med den i bubbelplast inrullade affischen jag fått av Anna.
- Om någon gör dig illa, kalla på Seppo! Jag klarar allt, jag är en riddare!
- Jag lovar, sa jag och svängde av mot tunnelbanan...
- Tjejen! Varför så bråttom?
Han småsprang bakom mig med telefon i ena näven och spritflaskan i andra.
- Om du inte ser upp kommer livet att knulla dig! Man måste göra motstånd! Vässa tänderna! Min fru är en kärring..
Jag raskade på och hytte lite med den i bubbelplast inrullade affischen jag fått av Anna.
- Om någon gör dig illa, kalla på Seppo! Jag klarar allt, jag är en riddare!
- Jag lovar, sa jag och svängde av mot tunnelbanan...
hjärtasmärta
Jag börjar förvandlas till Gustav. Helt klart en sinnesförvirring och det stör mig eftersom jag inte får något gjort. Måste örfila mig själv på jobbet för att inte fånle där också. Ja, kärlek är fantastiskt, men hur kul är det för min omgivning när jag är på en treårings nivå? Kan jag skylla det på påskäggen? Finns det något botemedel mot detta?
/ lovefool
/ lovefool
emo
Jag har nått stadiet då jag sitter och stirrar på honom över matbordet med ett fånleende på läpparna. "Mongokärlek" tror jag Sofia kallade det någon gång.
alone together
Halleluja. Flow has come to town. Nästan en månad försenad. Påskhelgen har varit... turbulent. Många tårar och nerver utanpå. I lördags var jag och A på middag hos min mamma för första gången. Åt lamm och spelade kort. Jag förlorade med ungefär 800 minuspoäng, ett klart resultat av alkoholintolerans i samband med menstruation. Såg vita prickar all over. Idag är hjärnan full av påskägg, därav denna kortfattade text.
påskhare
Efter detta begav jag mig hem till Fredrik. Vi lagade lunch på temat påsk och jag somnade i soffan en stund. När eftermiddagen urartade i ett färgglatt ballongkrig insåg jag att -
ja, det är skönt att inte grubbla.
ja, man behöver leka som ett barn oftare.
man skulle ha en pulka.
ja, det är skönt att inte grubbla.
ja, man behöver leka som ett barn oftare.
man skulle ha en pulka.
happy nation
När det snöade som mest och min förort sakta förvandlades till Narnia tittade jag på en norsk dokumentär om lycka. Amerikanska forskare reste runt i världen (ej till Afrika och Mellanöstern dock) och samlade in data över hur människor mår och kom fram till att alla är mer eller mindre lyckliga. Intressant är att av de faktorer som spelar in i hur vi mår är 50% genetiskt! Forskarna menade att pengar, utseende eller intelligens inte spelar någon roll.
Tydligen mår vi skandinaver oförskämt bra.
Människan är som lyckligast då hon är utåtriktad och sysselsatt.
Sluta grubbla, baka en kaka.
Tydligen mår vi skandinaver oförskämt bra.
Människan är som lyckligast då hon är utåtriktad och sysselsatt.
Sluta grubbla, baka en kaka.
kretslopp
Det var nära att jag vände i dörren till vårdcentralen. Men jag tog mig samman, tänkte att sjukhus inte kan vara förknippat med trauma för resten av livet. Satt länge i kö för att göra mitt cellprov. Gravida kvinnor läste veckotidningar, deras redan födda ungar krälade omkring på golvet med ansiktena fulla av frukostmat. Jag stirrade på kvinnornas svullna ballonger till kroppar och hade ingen önskan att en dag sitta på samma plats. Barmorskan var kortväxt och rar, jag motstod impulsen att lägga huvudet mot hennes varma barm och gråta en skvätt -
känslan att själv få vara ett barn för en stund.
Jag berättade om mitt illamående och hon gav rådet att göra ännu ett gravtest. Hon frågade hur mitt liv ser ut och vad jag och min pojkvän skulle göra om det visar sig att jag väntar barn. Jag tänkte på ballongerna i väntrummet...
liv-moder
Varje morgon kommer min chef in och säger:
- Du ser pigg o fräsch ut! Som en ung Ingrid Bergman!
Eftersom jag är trött för jämnan tar jag lätt på hans komplimanger, men låter dem stanna kvar i rummet. Idag pillar jag bort lacket från mina naglar, slår upp S. Tellier på last.fm. Letar i hyllorna efter Pink Floyd-filmen, men hittar den inte. I morgon bitti ska jag göra cellprov på mödravården, en kompis skrämde upp mig och nu vill jag försäkra mig om att jag inte bär på livmodercancer. Enough is enough.
- Du ser pigg o fräsch ut! Som en ung Ingrid Bergman!
Eftersom jag är trött för jämnan tar jag lätt på hans komplimanger, men låter dem stanna kvar i rummet. Idag pillar jag bort lacket från mina naglar, slår upp S. Tellier på last.fm. Letar i hyllorna efter Pink Floyd-filmen, men hittar den inte. I morgon bitti ska jag göra cellprov på mödravården, en kompis skrämde upp mig och nu vill jag försäkra mig om att jag inte bär på livmodercancer. Enough is enough.
Russian Atlantic
I byn Vladimirsk (Nizjny Novgorod) kryper människorna längs marken, begraver ansiktet i jorden. Är det vindstilla kan de höra sången komma upp från underjorden, från sjön Svetloyar där staden Kitezh sjönk efter mongolinvasionen på tolvhundratalet. Svetloyars vatten är helande och örterna som växer på dess strandsluttningar kan användas i medicinskt syfte. Myten säger att endast de som har ett rent hjärta kan hitta vägen till den osynliga staden.
Pieter ten Hoopen fick 1:a pris i World Press Photo för sina bilder från Vladimirsk.
efter regn
En fin helg har passerat, jag ska inte orda mycket om tvåsamheten, bara att min säng har fått ben och att lyckan är total. Konsekvensen är att andra blir lidande. Jag märker att mamma känner sig ensam och ni anar inte hur ont det gör i mig att inte räcka till. Vi var ute hos mormor igår, första gången på väldigt länge. Hon har fått hörapparat, gått upp i vikt och ser riktigt frisk ut. Blippar med sin digitaltv, löser korsord. Jag satt på bryggan i vårsolen, splittrad av helgens klimax och mitt dåliga samvete. Vattnet var grumligt, svart. Löven täcker gräsmattan, men rosenbuskarna har börjat knoppa. Jag känner L:s närvaro mer där, än hemma i lägenheten. Luften är hans. Jag blir förlamad av den så tydliga frånvaron. Och jag bemöter mammas sorg och irritation med samma irritation, istället för att låta henne ventilera. Fick nästan spel när vi skulle köpa en våg på Bygg-Ole. Jävla Bygg-Ole.
count on me
Nakenheten i badhusen fortsätter besvära och fascinera. Jag var inte på humör. Försökte med Fredriks hjälp att sänka axlarna och meditera på sushirestaurangen, det gick sådär, ville inte att folk skulle se oss som frireligösa. Bättre då med en McFlurry Chocolate Crunch på McDonald's. Imorgon är jag ledig, vilket ynnest det är, en hel dag att skriva och komma ifatt. Förresten så uppskattar jag T9:s benägenhet för kreativa språkmisstag. "Jag räknar dig", textade A. Ja, jag räknar dig också.
boken
Boken jag läser heter Maken och är skriven av Gun-Britt Sundström. Det var ett inslag om den på Babel för några dagar sedan och till min glädje hittade jag den på pocket. Maken är den bästa roman jag någonsin läst om kärlek och relationer. Kanske mest för att den är skriven utifrån den "mindre angelägna" parten som dessutom råkar vara kvinna. Språket är genialt, men framförallt roligt. Jag måste ibland lägga ifrån mig boken och skratta, eller skriva ner något fantastiskt ord (som "möbelmoral"). På två dagar har jag läst 250 sidor av 547. Till skillnad från när jag läste Bitterfittan blir jag inspirerad och varm om hjärtat och jag identifierar mig med både Martina och Gustav. På det sättet är romanen könlös. I mitt tidigare förhållande var jag som karaktären Martina, i mitt nuvarande en slags cocktail av dem båda. A är sannerligen mer som Martina, han vill nog mest älska "lite avsides, visslandes", en ballong som hotar att fångas upp av vinden, en ballong som jag inte vill tejpa fast på väggen, utan hålla fri. Jag har inte en idealiserad bild av kärleken som Gustav har och ingen längtan efter att "förtäras av passion", men jag är heller inte så rationell och avsexualiserad som Martina. Alla borde läsa Maken. Om inte annat för Stockholmsmiljöerna på 70-talet (t ex café Valand på Surbrunnsgatan som finns kvar i originalinredning).
sexuality [...]
När jag lyssnar på Sébastien Tellier ser jag mig själv sitta någonstans på Rivieran, i följsamt vitt silke och en cocktail som sällskap. Eller varför inte en rendez-vous i Eden, skyld endast av ett löv, förförd av ett rött äpple? Istället sjunker klackarna ner i lera och maskar kryper över asfalten.
dis
Det är en sådan där mulen dag idag som väcker existensångesten. Som tur är köpte jag igår en bok på Pocketshop som redan har förändrat mitt liv. Jag lägger handen på den och känner kraften strömma som från kryptonit. Återkommer om detta. Häromdagen kom det in en tjej på kontoret som fick mig att praktiskt taget ramla av stolen... Instant attraction. Hon ska ansvara för städningen av våra lokaler. A:s ord ringer i huvudet: ligg gärna med tjejer, men bli inte kär i dom!
det smärtar
Plötsligt känner jag medlidande för skrikgubben. Det händer saker ute i trapphuset, är de här för att hämta honom?
- Jag är en gammal man, över nitti år! hör jag honom snyfta där ute. Och jag snyftar, jag också!
- Jag är en gammal man, över nitti år! hör jag honom snyfta där ute. Och jag snyftar, jag också!
kivi
Min nya idol är Elvira Kivi, som ska tävla i judo på Paralympics i Peking-08. Snabb, farlig, blind!
och
Nu tänker jag lite på när jag såg Birol Ünel vid Kottbusser Tor.
Sotiga ögon och papper som blöder.
Speglarna hemma är för små, jag måste kuta ryggen, det är klaustrofobiskt.
Jag går aldrig och lägger mig. Det enda som lockar är batteridrivet och börjar tappa geisten.
I Högdalen har man byggt vår stads kanske snyggaste bostadshus för studentlägenheter. Balkonger i orange plexiglas och på andra sidan lyser lampor upp fasaden i en regnbågspalett. Chrustjov möter Familjen Jetson, typ.
Sotiga ögon och papper som blöder.
Speglarna hemma är för små, jag måste kuta ryggen, det är klaustrofobiskt.
Jag går aldrig och lägger mig. Det enda som lockar är batteridrivet och börjar tappa geisten.
I Högdalen har man byggt vår stads kanske snyggaste bostadshus för studentlägenheter. Balkonger i orange plexiglas och på andra sidan lyser lampor upp fasaden i en regnbågspalett. Chrustjov möter Familjen Jetson, typ.
dra ett streck
Har förstört kvällen genom att läsa bloggar. Vill nu blunda och trycka på delete-knappen, radera hela sannusjka och kanske återfödas någon annanstans. Jag hoppas att någon drar i nödbromsen om jag börjar skriva kärleksdikter till min kille (som innehåller ord som stjärnor och norrsken och tussilago) eller beskriver vårt skedsovande till oändlighet.
transparens
Det är kväll. Jag har randomly fått in 96.2 på min radio, en station som spelar blues och swing, presentatörens varma röst gör mig lugn där jag ligger på min randiga madrass, utplacerad på parketten. Läser en bok om att skriva (Skrivboken av Siv Strömquist) som innehåller konkreta råd i allt från hur man kommer igång, till interpunktion och förkortningsregler. Där finns en rolig illustration om skrivandets våndor; hur man sätter sig till rätta för att sedan ta några tag med dammsugaren, tvätta strumpor i handfatet (precis vad jag gör i skrivande stund), gå på toaletten, äta, rastlöst vandra omkring i lägenheten... Jag försöker göra tidslinjer, mind maps, färgkoder - allt för att sortera "stoffet" som Siv så fint kallar det. Känner mig som en kartritare, snarare än en berättare. Form och funktion framför innehåll.
I dag har jag träffat Zhenja och Sasja. Pratat knagglig engelska och druckit mjölkblaskigt kaffe för 30 kronor på Café Edenborg. Fått en rysk film i present med ett tillhörande handskrivet kort. Jag såg mig själv i speglarna som dominerar väggarna på caféet. Alldeles vit, färglös, livlös! Transparent. Kände hur ryggen sjönk. Följde med Sasja till Högdalen för att hjälpa honom med diverse, vi pratar inte mycket utan går tysta sida vid sida, liksom invaggade i det som varit och som vi vet aldrig kommer bli igen. Pratar aldrig om framtiden. Jag vet ingenting om hans nya relation, han vet ingenting om min. Precis som jag knappt vet något om A:s tidigare kärleksliv, men vill veta allt om hans framtida... Det är ur detta en förälskelse föds, löften om framtiden, löften om minnen man kommer att få. Jag såg spår av Sasjas framtid i lägenheten - ett randigt tjejlinne på kroken i badrummet och tog på mig rollen som tillfällig turist i hans liv. Blinkade åt hans far som står inramad på en hylla, och kortet från min egen fars begravning på en annan. Döden känns inte verklig, även där är jag en turist. Från Högdalen till Enskede. Mamma hade lagat gulasch. Vaniljglass med kolasås. Efter middagen la jag mig i hennes säng framför tv:n och zappade mellan Top Model och en dokumentär om tatuerare i LA. Mamma var sällskapssjuk och drog av mig strumporna, som hon gjort sedan jag var liten och som alltid får mig att skrika. Hon älskar mina fötter...
i drömmen
Jag har haft de mest intensiva feberdrömmar i natt, om L. Samma sak igen: tiden och naturlagarna är upphävda, men omständigheterna vardagliga i all sin enkelhet. Vi möts på bänkarna utanför Konsum, han hänger av sig sin rock på en stol. Vi går in och köper något i affären och när vi kommer tillbaka är rocken borta. Varför alltid en bänk? Är det vår virtuella mötesplats? Sedan vände drömmen och jag var elev på en konstskola. Vi var på utbyte i Berlin, i en stor ateljé. Jag tillverkade små föremål av plast och blev beskylld av en blond tjej att "sexualisera min konst på männens villkor". Jag vaknade och bredvid mig i sängen låg kvällens anteckningar, skrivna på ett sånt där arkitektblock. Jag är förvirrad, förkyld.
lagomflickan
I onsdags var jag på releasefest för andra numret av fina flm på AG. Vi var ett gäng som jobbat/jobbar tillsammans och som alla har film som gemensamma nämnare. Vi kom in på ämnet Natalie Portman och jag som samma morgon läst ett inlägg om fenomenet "lagomflickan" gick upp i falsett när B inte bara deklarerade sin kärlek till henne, utan också till Tuva Novotny! F var så rar när han flikade in "Men jag gillar Cate Blanchett", medan jag utropade "Jennifer Connelly, hallå!".
PS. Apoteket ska börja sälja sexleksaker!
PS. Apoteket ska börja sälja sexleksaker!
Jens
I Berlin ville alla bögar ligga med Jens Lekman. Är inte Jens ultrahetero, så säg? Jag ser inte en ynnest av homosexualitet i honom.
a broken frame
Jag såg Den fria viljan häromkvällen. Den var obehaglig på ett svartsynt, cyniskt sätt. Jag snabbspolade förbi våldtäktsscenerna. Jag gillar Simone Timoteo (t ex i Dagarna emellan), men här spelar hon ofta över, det blir för mycket manér, för mycket psykbryt, jag får inte ihop det. Hur många porträtt av trasiga människor har jag inte sett? Samma känsla fick jag av Flandern som jag såg på Cinemateket (när Sofia lämnade salongen under en våldtäktsscen). Nej, se Mot väggen istället, fortfarande min favorit, alla kategorier.
david, annie, susan, lasse, ögat
Kanske straffas jag nu för att jag skrattade åt gängledaren utan öga på McDonald's i fredags? Har haft nåt skräp i vänster öga sedan jag sminkade mig i morse, jag får inte ut det och tårarna rinner konstant.
David ringde i går. Hello, it's the dashing jew! sa han på bred amerikanska. Vi ska mötas i L.A kring 4th of July, åka vidare till San Fransisco, meet some art people and editors, jag stannar hos systrarna några nätter. Efter ha sett dokumentären om Annie Leibovitz är jag verkligen pepp på SF. Hon hade en relation med Susan Sontag som min far filmade med för hundra år sedan. Annie och Susans förhållande beskrevs så märkligt i dokumentären. Man förstår att de var ett älskande par, men det uttalas inte. Däremot beskrevs deras konstnärliga utbyte där Susan som intellektuell ifrågasätter Annies ibland ytliga konstnärsskap och tar med henne till bårhusen i Sarajevo (!). Jag tror att en fotograf och en författare kompletterar varandra bra. Kombon text/bild. Kände mig aningen låg efter dokumentären, dels för att den påminde mycket om Lasses liv (nu slutar jag kalla honom pappa) och att den väckte avundsjuka. Vilken kvinna, vilket liv. Fick ett sms av en kompis: jävla skit, nu vill jag bara ut o fota och knarka. Ungefär så.
PS. Jag är inte gravid!
David ringde i går. Hello, it's the dashing jew! sa han på bred amerikanska. Vi ska mötas i L.A kring 4th of July, åka vidare till San Fransisco, meet some art people and editors, jag stannar hos systrarna några nätter. Efter ha sett dokumentären om Annie Leibovitz är jag verkligen pepp på SF. Hon hade en relation med Susan Sontag som min far filmade med för hundra år sedan. Annie och Susans förhållande beskrevs så märkligt i dokumentären. Man förstår att de var ett älskande par, men det uttalas inte. Däremot beskrevs deras konstnärliga utbyte där Susan som intellektuell ifrågasätter Annies ibland ytliga konstnärsskap och tar med henne till bårhusen i Sarajevo (!). Jag tror att en fotograf och en författare kompletterar varandra bra. Kombon text/bild. Kände mig aningen låg efter dokumentären, dels för att den påminde mycket om Lasses liv (nu slutar jag kalla honom pappa) och att den väckte avundsjuka. Vilken kvinna, vilket liv. Fick ett sms av en kompis: jävla skit, nu vill jag bara ut o fota och knarka. Ungefär så.
PS. Jag är inte gravid!
hot lips
Facebook-minen i en fotoautomat i Berlin 2008.
cause you like L word
En snygg tjej från Slovakien vill bli min vän på Facebook - "cause you like L word". Är det en omskrivning för "jag är lesbisk och det kanske du också är eftersom du gillar L word"?
Jag och Karin såg Lautrec-utställningen på Nationalmuseum idag, min räddning i allt det grå. Gillade verkligen Konstfacks tolkning To use Lauctrec.
Sedan middag hos mamma. Hon är inne i en intensiv pappaperiod. Ångest och drömmar, hon tror sig höra honom komma hem, smällen i dörren och skorna som tas av. Det är värre än någonsin, säger hon. Många tror att sorgen liksom går över, när den istället går i cykler. Jag drack flera glas vin, tröstade. Kom hem, skrev lite på boken (det krävs fortfarande alkohol) och känner att det grå börjar skingras.
Jag och Karin såg Lautrec-utställningen på Nationalmuseum idag, min räddning i allt det grå. Gillade verkligen Konstfacks tolkning To use Lauctrec.
Sedan middag hos mamma. Hon är inne i en intensiv pappaperiod. Ångest och drömmar, hon tror sig höra honom komma hem, smällen i dörren och skorna som tas av. Det är värre än någonsin, säger hon. Många tror att sorgen liksom går över, när den istället går i cykler. Jag drack flera glas vin, tröstade. Kom hem, skrev lite på boken (det krävs fortfarande alkohol) och känner att det grå börjar skingras.
tvära kast
nothing compares 2 u
Den här dagen. Den får gärna försvinna. Det regnar. Gubben skriker. Jag gör ingenting.