sannusjka

Plötsligt dök det upp ett mail från my first love (och Curtis-lookalike). En vindpust tillbaka i det förflutna och jag blev verkligen glad att höra ifrån honom igen. Dessutom släpper han snart en tidskrift som heter Utopia. Önskar att jag kunde vara i Berlin, vara med på releasefesten och träffa hans familj.

Jag tror att jag har hittat min kvinna! Jag var på privatkliniken i morse och hade turen att få en kvinnlig, underbar läkare som bara råkade arbeta extra som samtalsterapeut med inriktning på posttraumatisk stress. Hon är den första som fått mig att slappna av, som tilltalat mig vid namn och liksom tröstat bara med sin blick. Hon kunde läsa av mig efter ett kort samtal, förstod mina problem och bagatelliserade dem inte. Du måste haft det jättejobbigt, säger hon och stryker mig medhårs. I övrigt är jag frisk som en nötkärna, alla värden är tipp-topp. Det viktiga är att hon tar problemen (nacke/mage) på allvar, att hon förstår hur underliggande de är och att man faktiskt kan bli ordentligt sjuk om man inte gör något åt dem. Jag skulle vilja gå och prata hos henne regelbundet, men smakar det så kostar det dessvärre.

Jag läser The Game av Neil Strauss, några år efter alla andra. Rolig läsning är det, med ungefär samma fascination som när jag läser betas blogg och får den bitterljuva inblicken i hur killar tänker/inte tänker. Särskilt intresserad är jag av den hypnosteknik som RGE:arna använder exempelvis i sexuella sammanhang och som med hjälp av ord och beröring leder en kvinna till en mäktig orgasm som "forsar likt Niagarafallen". Om det finns någon som upplevt detta, please let me know. Enligt Strauss är det trolleritrick och social manipulation som får en kvinna i säng och jag skrattar igenkännande åt "spelat ointresse", "neggning" osv.

Nu åker jag snart. Håret stramt bakåtkammat i nacken (inte vackert) och spänningshuvudvärk (tension headache). Rullväska, handväska, dator. Ingen kamera. Inte ännu. Inga bildbevis! Att vara på väg-känslan (on the road-feeling) är mitt ledmotiv här i världen, den har ett visst vemod i sig, men är generellt positiv och framförallt kreativ. Jag är precis som min pappa - trivs bäst på en flygplats någonstans, sittandes på en bänk. (Om känslan går hop med "den universiella ensamheten" kan det bli lite angst.)

Det här är underbart. Jag bjuder på några smakprov från veckan:

Had glass with Fredrik in Centralbadet garden, plåstrade about our first gall, everything felt good. Clustering of svensexor / möhippor passed and we wondered if they had any kind of gathering, even a conference. Is there anything worse than möhippor? Why, why, why? Forcing out their friends in humiliating clothes, become full and giggle at anyone strippkilles butt? Jikez. Since I'm going to stop nagging about A doe will remain unwritten, let me just tabs in one: Åh, ahh, etc. ...!

I listen to Gentle Touch (In memory of Savannah), which was committed to Tellier. They are friends to A, and he insisted that they would sign their disc for me so now I sit here with subtle synthpop / depprock (a cocktail of Cure and Depeche) and thrive quite well in nostalgia. Do me as a teenager again, as if I had sugmärken across the neck and smygrökt behind the school... Even A makes me feel so. A friend who I have not met for a long time laughed a little at me the other day - the fact that I have the same fånleende as when I met A for six months late! My God. I have to stop nagging and writing in the book.

The beeps in the ears after the gig yesterday in Berns cellar. High humidity, vibrating bass, Telliers wet attracts klistrade themselves in the high forehead - he made a nervous but charming impression, a joke in French and everyone laughed, flack here and there, smoking a cigg, sunglasses went on and off. La Ritournelle was best, but I also loved Fingers of Steel and Roche. Stod against the wall with A, drank champagne and whisky after dinner at East (sashimi + plommonvin!), Hånglade (impossible not to do so to Telliers music) and talked to Sofia, which was praised for its jeans to a cleaners in unisextoaletten. Then FINALLY home to bed und so weiter ...

After work I went to the Factory in Nacka beach and saw Lachapelle exhibition. After hundreds of breast & sex & Pamela Anderson, I felt a little bad and then when I saw that you could buy David Lachapelle-suddigum and t-shirts, I felt a little more poorly. Did the bus to Slussen, walked down to Julia who sat on the pavement Kvarnens and she told me about his love life and gave me gifts from the trip: raggsockor from Peru, keychain from New York, and the best: a "kärlekspulver", a mixture of Bolivia's best witches, which is to be powder favorite loved his underwear in order that he / she will love a forever! Unfortunately, they dared not go through the U.S. customs with boxes full of what appears to be cocaine, so they filled them with candy instead.

»Jag vill att publiken helt ska glömma mig, glömma bilden av mig, och bara tänka på den de ska ligga med när de kommer hem efter konserten.«

Säger Tellier till Sonic.

Jag lyssnar på Gentle Touch (In memory of Savannah) som var förband till Tellier. De är kompisar till A och han insisterade att de skulle signera sin skiva till mig så nu sitter jag här med finstämd synthpop/depprock (en cocktail av Cure och Depeche) och trivs ganska bra i nostalgin. Känner mig som teenager igen, som om jag hade sugmärken över hela halsen och smygrökt bakom skolan... Även A får mig att känna så. En kompis som jag inte träffat på länge skrattade lite åt mig häromdagen - åt att jag har samma fånleende som när jag träffade A för sex månader sen! Herregud. Jag måste sluta tjata och skriva på boken.