bollen & jag

Jag och Fredrik köpte oss en boll, åt koriansk middag och sparkade sedan runt med den i Observatorielunden. Nöjde oss dock inte med detta, utan tog oss söderut, till min lågstadieskolgård vid Nytorps gärde - spelade någon slags basket och diverse bollekar tills solen gick ner. Försökte hänga knäveck och dingla i klätterväggen, lekte "associatonsleken" och skrek ut ord som klitoris, navelsträng och gonorré så att de studsade i mina forna klassrumsfönster. Bollen är nu i tryggt förvar hos mig, jag är ändå den som behöver den mest. Men det blir delad vårdnad. Nu ska jag prova den fantastiska klänning jag har köpt till Renés 40-årsfest i Oslo, dricka en skvätt Kahlúa och försöka att inte tänka.

samtidigt på den här sidan stan



Utan att säga för mycket - there's some hardcore shit going on. Jag kan inte få utlopp för min frustration någonstans, utom möjligen här. Men det är för personligt.

pretty in pink



Varje dag måste man bära upp sin kropp. Gärna räta lite extra på ryggen. Sedan sitter man på tunnelbanan och kämpar emot frestelsen att bara säcka ihop, liksom implodera. Och den här ondskan som kommer till en ibland i kollektivtrafiken - framför mig på pendeln satt en tjej och försökte laga sin väska gjord av rosa pärlor, kanske det fulaste jag någonsin sett, jag ville luta mig fram, sådär i förbifarten och liksom: det är ingen idé, lägg ner, let it go. Kanske hjälpa henne att släppa ut väskan genom fönstret (om de går att öppna?) och förhoppningsvis hinna se de rosa pärlorna bli till konfetti.

För övrigt så började jag på riktigt grina till
det här igår.

in the schoolyard

Kollar in Kate Bush på youtube och blir lite upprymd. Har varit på en skolgård och spelat basket, det bästa botemedlet mot grubblerier. Det är intressant att se hur killar agerar i sportsammanhang, att de gärna tar på sig rollen som lärare och sedan när alla ska skjuta fem skott får de lite prestationsångest och kan inte pricka rätt. Jag är inte bra på lagsport, men tydligen helt okej på att kasta boll i ett nät.

helgen

Huvudvärken la sig under lördagseftermiddagen. Jag satt i många timmar på Skogskyrkogården. Upptäckte Skogskapellet som ligger vid Greta Garbos grav, en magisk plats, har aldrig sett något liknande - och jag bor bara ett stenkast därifrån. Det toppar listan över absolut vackraste platser jag varit på, tillsammans med Tiergarten i Berlin, Assisi i Italien, fiskodlingen i Ulmalahti. På kvällen var jag och Ylva på Trädgården vid Klara sjö, kom dit tidigt och drack billig öl, blev sönderpratade av en kanadensare som åker till San Francisco samtidigt som jag. Hans svenska vän skulle ta tåg genom Finland över till Ryssland och jag fick något nostalgiskt i blicken och berättade allt om Karelen. Blev full och dansade i r'n'b-rummet, Ylva hade tigerrandig sparkdräkt. Igår möttes vi igen, på Gröndals klippor, jag vågade inte bada. För mycket sjögräs, för halt, slemmigt. Min kropp var kritvit bredvid Ylvas pepparkakshud (tre månader i Argentina...). Promenerade till Hornstull, rosévin på Street. Livet, va.

sommarstockholm

    

var är iprenmannen när man behöver honom?

Jag har haft migrän sedan torsdags kväll. Det här är något som jag gått igenom som barn, men växt ifrån. Och nu ligger jag här igen, med en blöt, kall handduk på pannan och önskar att någon killade mig på ryggen, som mamma gjorde, då. Torsdagskvällen blev ganska misslyckad för oss alla, drack lite vin hemma hos Julia och Emma, tog bussen mot Stureplan (redan där gick det fel) och efter många om och men stod vi i kön till Mejanfesten och gav upp. Istället hamnade vi på Spymplan, Julia doppade sin kjol i den lilla poolen och Ebba von Sydow satt bredvid oss med sin kille. Sahara Hotnights spelade skivor och log falskt mot sin publik. Huvudvärken började komma och jag åkte hem redan vid ett. Var ledig igår för att skriva, men låg i fosterställning hela dagen (lyckades dock göra det viktigaste: lokalisera dokument, sortera, städa upp i röran). Tog en Citodon som inte verkade. FUCK. På kvällen, efter nio någon gång, gick jag ut för att hitta något ätbart men allt var stängt och jag kände mig lite ensam i förorten, men vackert var det, väldigt vackert. Nu ska jag ta min dator, peka finger åt huvudvärken och sätta mig på Skogskyrkogårdens café och skriva den där boken. Kanske någon vänlig själ kan ge mig en Ipren.

stränder



Jag fick ett mail från David med bilder från Point Reyes där vi ska bo första helgen, efter jag landat i LA. Som ni ser ligger min dator redan i gästrummet och väntar på mig... Och utsikten! (Kuriosa: grannen är en kvinna vars far var production designer för Fellini och Antonionis filmer.)

kinky nunna

Det är lite roligt att någon i London har googlat på kinky nun och hamnat på min blogg.

voff

Istället för att ligga hemma och deppa över kärlek på distans ska jag på Mejans vårfest ikväll. Annas bidrag till utställningen är en sång till hennes hund Fendi. Det påminner mig om kvällen på Musslan - efter ha läst The Game lägger jag ihop 1 + 1 och förstår att killen som bad henne att döpa grannens två hundar läst samma bok.

dinner at 19:00



snart: tidelag

Bara en månad till av förträngda känslor och galenskap. Jag hoppas att vi inte dör på vägen. Vi jobbar i skift och är aldrig lediga samtidigt. Jag längtar! Jag vill ha en hel vecka i sängen, hoprullade lakan, nakenbad! Aaaaa. Tills dess får jag gå loss på lyktstolpar eller varför inte ägna mig åt detta...?

Helst av allt skulle jag vilja ägna mig åt detta.

lilacs bloom

Efter italiensk middag igår promenerade jag och Fredrik i kvällssolen från Gullis ner mot Sandsborg. Jag hade lyckats hitta en datorväska för inga pengar alls, med turkosblått foder. Vi kom också fram till att lila är min färg efter ha köpt en sminkväska från Ordning & Reda (metallic!). Vi skildes åt, jag knipsade av en syrénkvist för att ta med den hem men svängde istället upp mot Skogskyrkogården och la den på pappas grav. Där har jag förmodligen inte varit sedan i vintras. Mamma har kanske varit där en gång. Det var därför vi ville ha just en askgrav, som är personlig men som inte kräver kontinuerliga besök. Ingen av oss känner någon slags kärlek till den där graven. Den finns där, that's it, den är inte han. Nu delar han ett schackbräde av gravar med andra sammetspåsar. Och han fick högra hörnet.

sony my love




Bilder från mitt jobb, Skogskyrkogården, A:s säng och snygga mustasch.

kafka i sängen

Känner mig så tung i kroppen, som en sjöko. (Det stavas menstruation.) Ringde nyss David på Skype utan att vara nervös, mitt vokabulär begränsades dock till "That's great", "Yeah" eller "Sounds nice". Efter jobbet gick jag vägen från Södra station upp till Götgatsbacken, genom parken där de hemlösa ligger i gräset och sover. Köpte Murakamis Kafka på stranden. På Konsum träffade jag Sofia som åker till Grekland i natt. Jag visade henne bilderna i min digitalkamera och haltade hemåt i ondskefulla ballerinaskor. Är rastlös och känner behov av att styra upp, men är för trött. Skulle vilja spegelvända lägenheten, byta plats på allt. Få det att sluta lukta illa från golvbrunnen i badrummet.

rör inte min kompis

Och jag var på Berns med mina vänner, mina tjejvänner, och jag har saknat den gemenskapen länge, förtroligheterna. Killar kan vara så raka och kantiga ibland, man nästan skär sig på dem och tvingas ta flykten till sina tjejer som ger konstgjord andning. Med tjejer delar man allt. Särskilt om man bott tillsammans i tonåren och gått igenom alla "första gången". Man vet allt om menscykler, rädslor, drömmar, favoritparfymer. Jag kom hem till Julia efter en heldag ute på Biskops Arnö - författaruppläsningar, korv och vitt vin i plastmugg. Vädret växlade och jag hade för lite kläder, var som ett asplöv hos henne, drack misosoppa och rullade in mig i en neongrön filt. Vi gick in i hennes rum och pratade, bara hon och jag och jag kände lite som killarna i en av slutscenerna i Supersugen: att jag älskar min kompis och vill att alla ska veta det. Men sedan blev det schlager, popcorn och rosé och på Berns var volymen för hög och jag fick inte chansen att säga allt det där. Hon hann före och min röst var för tunn för att svara och sedan åkte jag hem till A.

filippa

Hon kom och satte sig bredvid mig på buss 96 från Stureplan 03:16 eftersom det inte gick att få en taxi. Jag som aldrig åker buss, sa hon, rejält hög på någonting, förmodligen kokain. Glittriga strassörhängen som skulle kunnat vara diamanter. Hon smekte min handled. Vi hade varit på Berns, båda två. Jag vet inte om hon också såg killen som kräktes över den röda sammetssoffan. Jag heter Filippa, sa hon. Hon var helt väck och jag blev lite kär i henne den natten.

on a bed of roses


Har känt mig lätt i sinnet, gladare än igår. Log åt människor som trängdes på ICA. Köpte ett par högklackade, rosa träskor på Judith's som uppmanar till tjeckiskt
tonårshångel över en motorhuv. Nu fattas bara en blommig klänning, solbränna och vita bomullstrosor. Och - jag har köpt resan till Los Angeles! Åker 2 juli.

(Här kan ni se precis hur snyggt ungdomshuset i Högdalen är.)

nancie, lasse, twins


Jag ville inte åka hem, men heller inte träffa någon. Så jag tog bussen hem till mamma som var bortbjuden på middag. Bredvid mig satt en tjock tant med en igelkottsryggsäck i famnen, framför mig en gubbstrutt som kissat på sig. Hos mamma åt jag upp saker i hennes kylskåp. Började mitt långa projekt att hitta negativen från
Tennessee-resan, som David vill ha. Det gjorde jag inte, däremot en hel del annat, som här: Nancie, pappa, tvillingarna (som jag reser till S.F för att träffa). Negativet är i mellanformat, prickigt av damm. Älskar hur hennes fot liksom höjer sig mot pappas, ett litet men ändå så tydligt ömhetsbevis.

less

Så ledsen idag, satans PMS-helvete. Jag har -10 kr på kontot och kommer äta frysta köttbullar och spaghetti från Coop till middag. Inget skedsovande, ingenting. Har jobbat som en galen hela dagen med att reparera och skapa goda mailrelationer till kunder. Tycker oändligt synd om mig själv. Jag är i alla fall inte på smällen i Rumänien -87.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 0.91