sannusjka

Not so kickin' this morning. Jag tycker inte om att vara full. Däremot älskar jag effekten av ett glas vin eller två, att vara salongsberusad och känna att livet stryker medhårs. Men att stå som i en hockeyrink på Trädgården, bli trampad på, skicka pinsamma sms, låta taxichauffören vara Dr Phil, nej det går bort. Och som inte det vore nog - bakfyllan. Klockan är snart tre och jag vaknar sakta till liv. Ska iväg, bort från den här dimman. Hej.

Nu: semester. Detta firades på Nada igår, med Ylva och Moa, sedan dansade vi i Humlegården och jag har nyss vaknat upp, bakfull på denna första dag i frihet. I dag måste jag köpa en bikini.

Massage! Det gjorde förstås ont. Verkligen ont, jag kved. Men nu, nu är allting skönt. Jag är rörlig och min kropp pirrar. 

Försov mig i morse eftersom jag drömde att jag var på Manhattan med tjejerna i SATC. Vi skulle gå på kinesisk restaurang och precis då vaknar jag och vet inte vilken dag eller ens vilken planet jag var på. Lustigt med tanke på att jag vaknat 07:00 varje morgon den här midsommarhelgen. Gjorde mig klar på tio och kastade mig iväg med andan i halsen, utvilad och rent av lycklig. De där ölen från i går gjorde nytta, helt klart.

Eftersom min midsommarhelg har gått i nykterhetens tecken drog jag mig idag ur min dvala och mötte upp Pasha för en promenad på söder. Några 19-kronors-öl senare är jag en annan människa, en människa utan sorg. Simple as that. Heavy metal, öl och fotboll är ibland allt en kvinna behöver. Och en nära killkompis som drar till med några ryska ordspråk som liksom perfekt passar för tillfället, som rätar upp ens rygg och får en att glömma sina tårar. Några jordnötter och ett par skämt, tillbaka till verkligheten. Och förstår ni att jag sprang hela vägen hem från tunnelbanan, i regnet (okej, jag stannade en gång för att knyta mina skosnören) och jag hörde mina flämtningar djupt inne i huvudet och ändå, ändå är det inte helt okej.

David skickar långa mail med planer för vår resa. Första nätterna i LA ska vi bo hos en man som fotar erotik (fetish). Vi ska hyra cyklar och ta oss längs boardwalken vid Venice beach. Shopping på Rodeo Drive (as if). I Oakland träffar vi en Pilates-instruktör, en fashion designer, en astro-psysicist, en actress. Och i Pt Reyes - ägaren till en ostronrestaurang. David är väldigt aktiv för en man i hans ålder.

På jobbet: jag lyssnar på Dionne Warwick (Heartbreaker-albumet på kassett) och E sticker till mig choklad. Upp med hakan, säger de och jag flinar.

Här sitter jag. Tvätten torkar nere i tvättstugan, disken väntar i köket. Och just det, jag måste skriva ett brev. Till Gösta Ekman.

>>Even if relationships are destructive, people cling together. It's a biochemical reaction, it stimulates that part of your brain that is only satisfied by love, heroin or chocolate: love can be an addiction. I have a strong desire to be independent, but at the same time a craving for the intensity that comes form interdependency.<<

© Nan Goldin

Jag behöver tips från er som varit i Kalifornien, särskilt LA och San Francisco. Något särskilt som man måste se?

Samt: förslag på bra musik som jag kan ladda min ipod med.

Nu hoppas jag bara att mitt pass är giltigt för inresa i USA. Ska genast ringa ambassaden.

I'm on my own again. Jag och min norska partyfinne och möjligen rabiessmitta från allt kel med rottweiler-hunden. Ett break-up är aldrig kul, särskilt inte då man fortfarande fantiserar om att allt ska bli bra igen.

Jag har drömt mardrömmar i natt, om A och pappa och andra i min närhet. A och jag satt i en taxi och hade knarkat och skrek åt varandra, drog varandras hår och det var helt överjävligt. Vaknade upp och mådde illa och nu kan jag inte skaka av mig drömmen.

Btw, ryssarna hade städat ultrafint i lägenheten. Hur får man disken så ren undrar jag? De hade staplat mina Emanuelle-dvd i en hög också, i avsnittsordning.

Paret från Göteborrrg var något alldeles särskilt. De anlände när jag stod på övervåningen och fixade med Renés present. Killen hade ADHD och studsade omkring i rummet och hans tjej bara: "Ska'ru bajja ellerr?" och gav honom en rulle toapapper.

Senare hade jag dem vid bordet. Precis när köttet las på grillen växlade vädret om till skyfall och alla tog sig in i festlokalen. Maten var topp, men kycklingen inte riktigt genomstekt och aerobicstjejen bara: "Don't eat the meat, you're gonna DIE. Do you hear me, you're gonna f-ing die!" Tydligen jobbar hon också som kock. Engelsmännen stirrade på henne en stund och fortsatte sedan äta. Under kvällen smällde hon till mig ett antal gånger och liksom "hoppsan, hoppsan" som att det inte var meningen att klatcha till min arm sådär hårt. Frågade upprepade gånger om födelsemärket på min axel var ett sugmärke. Jag bara väntade på att hon skulle lägga krokben eller ett piller i min drink.

Hennes pojkvän gillade mest motorsport (snabba bilar) och när jag berättade var jag bor i Stockholm frågade han "många blattarrr där, va?". Som svar på min ålder kom följande kommentar: "Näj, du ser ju för faen ut som en tonåring juh".

Det var i stort sett fascinerande och eftersom jag var full of happiness älskade jag till och med dem för en stund.

Tillbaka i Stockholm. Åtta timmar på buss, stela leder och härjat ansikte. Sov hos Jorunn i natt, eller rättare sagt: i hennes grannes lägenhet eftersom min kropp gav upp vid 03 och hennes 30-årsfest höll på till morgonen. Så ljuvligt det var, att lägga sig i ett alldeles tyst och mörkt rum! Det har varit intense att umgås med fulla människor i två dygn. Men samtidigt: så mycket kärlek. Jag har varit på toppen av min sociala förmåga, sagt till människor att de är underbara och fått lika mycket tillbaka. Särskilt fin var interaktionen mellan mig och Cathrins hund Emma, hon sov hos mig på soffan, med sitt huvud mot min kind. Hennes jättehundkropp och hjärtslagen och andhämtningen, pure love. Och min kära bror. Han ska tatuera en varg på armen (varg = vår norrländska pappa). Renés exman är tatuerare och hade tatuerat hälften av sällskapet på festen. Det finns mycket att skriva, men jag är för trött. Another time, another dress.

Jag ær i Oslo. Det regnar katter och hundar och husets enorma altan vætter ut mot havet och bergen, man kan knappt se horisonten. I går firade vi Rene hela natten, one wicked party, som de influgna engelsmænnen sa. Jag træffade en vacker kvinna (50+!) och vi delade ett intimt øgonblick på toaletten (tolka som ni vill). Jag blev mer eller mindre påpucklad av en solariebrænd aerobicsinstruktør från Gøteborrrg, førmodligen før att hon trodde att jag raggade på hennes rasistiske pojkvæn som senare tumlade runt med en annan jænta innan han somnade på øvervåningens golv. Efter tolvslaget var jag yngst på festen och fick ta emot ett och annat skamligt førslag, var tvungen att gømma mig en stund pa baksidan av huset før att vara ifred. For real.

Tänker lite på mina ex, hur stabila de är i sina nya förhållanden. De har hittat rätt, vilket också indikerar vilken mismatch vi var in the first place. Och jag är glad för deras skull, särskilt för min kära ryss, att han har byggt ett litet bo för den kärleken. Det enda som klämmer i hjärttrakten är att hon, den nya, varit där. I Ulmalahti, hos hans familj. Det känns weird. Och de ligger förmodligen i sängen, efter en akt, och tragglar det kyrilliska alfabetet. Precis som vi gjorde. Men, allt har ju rubbats ur sina banor sedan dess - vi har båda förlorat familjemedlemmar och börjat om. Det är efter nu. Jag är i en relation med någon som har allt det jag saknade i min förra: distans, utmaning och hjärtasmärta. Precis vad jag förtjänar efter ha gett mitt ex gråa hår.

Jag har besökt vårt tryckeri idag. Det är en speciell typ av människor som jobbar i tryckbranschen, inte sällan gängliga alternativt kulmagade killar med blek hy och snus under läppen. Vår man i tjänst ser ut som Stig-Helmer och levererar uppfriskande, ironiska skämt i ungefär samma anda som på mitt eget företag. Framtoning påminner mig om Neil Strauss, hans icke helt fördelaktiga appearance kompenseras av charmen och humorn. Dessutom har han snus på båda sidor av läppen, samtidigt, och byxorna liksom uppdragna i midjan, åtdragna med ett skärp. Och så yrkesstoltheten, hur vi gick omkring i lokalerna och pillade på maskiner, uråldrig teknik (celluloidfilm!) blandad med modern. Nån snubbe dyker upp från ingenstans (med snus) och bara: såg ni fotbollen igår?? Vår man höll låda om ditt och datt, jag förstod knappt kontexten av det hela, flöt istället med på ett moln av fotofix. Sedan åt vi lunch i en liten platt stuga som varit raggarfik en gång i tiden, fantastiskt. Jag ser det framför mig: dansbana med kulörta lyktor, hångel i baksätet av en Amazon. Stor stark och inrökta gardiner.

PS. Två saker jag inte tycker om just nu är: 1. min parfymerade trappuppgång 2. lukten av nytvättade kläder. DS.

E kallade kopiatorn för hora. Jag skulle vilja lära honom lite lovers language på ryska. I går städade jag lägenheten eftersom jag får ryskt besök, och ni vet väl hur ryssarna är med sin städning, ultraeffektiva cancerframkallande fläcklösare och så vidare. Jag försökte att med kaustiksoda få bort lukten i golvbrunnen, väntade mig en kokande geiser, men det hände ingenting. Vad gör jag för fel? Läser Kafka på stranden mer intensivt nu, Murakami har ett språk som vaggar in läsaren, jag blir lugn & fin och glad av hans historier. Det regniga vädret i morse hade lite samma effekt, jag kunde tänka klart igen.

Spenderade söndagen vid Alviks strand och på Drottningholm. Vattnet glittrade och vi låg i skuggan på ett lakan. Alla runt oss var gravida och omringade av barn och jag slogs av tanken på en egen familj, hur det skulle kunna vara. Fredrik muttrade något om "känner du några i din krets som är gifta och har barn, och om du gör det, är de lyckliga?". Nej, de flesta lever som jag, planlöst. Det verkar närmast tabubelagt att önska sig en familj, en fast punkt. Från lakanet tittade jag på de små konstellationerna och kunde känna deras kärleksfulla atmosfär. Ett liv med mjuka kanter. Ett skyddsnät att falla mot.

Min nakna rygg och A klämmer en finne som han hittar vänster om ryggraden. Den är helt inflammerad, säger han. Jag som inte ens märkt den. Han är praktiskt lagd, hittar finnar - klämmer dem, på samma sätt som jag nosar upp gömda minor i förhållandet likt en cancerhund och för fram dem i dagsljus. Jag släpper taget nu. Låter ballongen flyga fritt. Dagen har varit lång. Drinkar med Fredrik på Sacre Coeur och Södra Teatern, lätt om fötterna. Promenerade hem från Skärmarbrink, i skymningen, inga människor, bara jag och min ipod. Knottriga bara ben och så lättnaden, friden, tankarna. Nu hemma, balkongdörrarna står öppna, smörig r'n'b i högtalarna. You make me wanna, ahahah.

E hittade den här, från Hanekes re-make av Funny Games. Naomi Watts. Hon är ganska bra i Mulholland drive och 21 grams. På postern ser hon ut som ett sådant där gråtande barn som alla hade på sina väggar förr i tiden (på 80-talet?). Det är tyst och lugnt på jobbet. Jag känner redan resfebern komma, det pirrar i benen, påminner om en nyförälskelse. Att ensam resa. Långt bort. En handling som ska komma att betyda något, åtminstone markera en slags gräns mellan före och efter. För mig symboliserar resan toppen av det här ganska så spännande året. Det är också en konfrontation med allt som känts jobbigt med min far och familjerelationer. En nystart är att börja ta ansvar för sina handlingar, följa upp, sluta gömma sig. Tydligen behöver jag korsa både klimat- och tidszoner för att verkställa mina mål.

Jag och Fredrik köpte oss en boll, åt koriansk middag och sparkade sedan runt med den i Observatorielunden. Nöjde oss dock inte med detta, utan tog oss söderut, till min lågstadieskolgård vid Nytorps gärde - spelade någon slags basket och diverse bollekar tills solen gick ner. Försökte hänga knäveck och dingla i klätterväggen, lekte "associatonsleken" och skrek ut ord som klitoris, navelsträng och gonorré så att de studsade i mina forna klassrumsfönster. Bollen är nu i tryggt förvar hos mig, jag är ändå den som behöver den mest. Men det blir delad vårdnad. Nu ska jag prova den fantastiska klänning jag har köpt till Renés 40-årsfest i Oslo, dricka en skvätt Kahlúa och försöka att inte tänka.

Utan att säga för mycket - there's some hardcore shit going on. Jag kan inte få utlopp för min frustration någonstans, utom möjligen här. Men det är för personligt.

Kollar in Kate Bush på youtube och blir lite upprymd. Har varit på en skolgård och spelat basket, det bästa botemedlet mot grubblerier. Det är intressant att se hur killar agerar i sportsammanhang, att de gärna tar på sig rollen som lärare och sedan när alla ska skjuta fem skott får de lite prestationsångest och kan inte pricka rätt. Jag är inte bra på lagsport, men tydligen helt okej på att kasta boll i ett nät.

Huvudvärken la sig under lördagseftermiddagen. Jag satt i många timmar på Skogskyrkogården. Upptäckte Skogskapellet som ligger vid Greta Garbos grav, en magisk plats, har aldrig sett något liknande - och jag bor bara ett stenkast därifrån. Det toppar listan över absolut vackraste platser jag varit på, tillsammans med Tiergarten i Berlin, Assisi i Italien, fiskodlingen i Ulmalahti. På kvällen var jag och Ylva på Trädgården vid Klara sjö, kom dit tidigt och drack billig öl, blev sönderpratade av en kanadensare som åker till San Francisco samtidigt som jag. Hans svenska vän skulle ta tåg genom Finland över till Ryssland och jag fick något nostalgiskt i blicken och berättade allt om Karelen. Blev full och dansade i r'n'b-rummet, Ylva hade tigerrandig sparkdräkt. Igår möttes vi igen, på Gröndals klippor, jag vågade inte bada. För mycket sjögräs, för halt, slemmigt. Min kropp var kritvit bredvid Ylvas pepparkakshud (tre månader i Argentina...). Promenerade till Hornstull, rosévin på Street. Livet, va.